Stress, press o tårar.
Jag fortsätter på mitt lite misserabla tema.... Jag o Sandra tryckte verkligen till ordentligt på stressknapparna idag när vi satte oss för att titta närmare på den uppsatts vi skall skriva i samband med vår USA-resa.
Denna uppsatts skall vara likvärdig med en B-uppsatts, inget som varken jag eller S är direkt bekanta med, om vi hade varit det så kanske vi hade haft större insikt i vad vi gav oss in på när vi fattade beslutet om att skriva ett eget arbete. Då kanske vi valt nå´t annat alternativ....
Vår examinator har mailat ut direktiv som skall följas vid skrivandet, det var dem vi tittade närmare på idag och efter att ha tittat en stund så visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta, för ett ögonblick trodde jag faktiskt att S grät men hon skyllde på förkylning... sen skrattade vi hysteriskt åt eländet. Vad har vi gett oss in på?!
Ringde upp min bliviande kollega J som också skall ut o resa, mest för att få bekräftat att jag o S inte var helt tappade bakom en vagn och vi fick bekräftat att det var helt i sin ordning att få panik, det hade han o hans resesällskap också.
Vi skrev lite, mest för att inbilla oss själva att vi kommit igång, sen var jag tvungen att snöra på löpardojjerna o ge mig ut och springa för att återfå sans o balans.
Nu är jag just hemkommen från Yrsa, vi har bakat bröd - gott, nyttigt, mumsigt bröd, och gjort en liten insättning på "må bra kontot" - det behövde jag! Skrattat o fnissat mest hela tiden.
Tillråga på allt har jag insett justeringar i schemat som gör att jag inte alls kan vara hemma dagar med Engla som jag trodde :( det gör mig så ledsen och besviken så jag vill gråta, hade sett framemot en lite längre ledighet med henne, så himla tråkigt! Jaja, nu skall jag bara få ihop det praktiska och så kan jag gråta över det sen.
Fick i alla fall ringt Lina idag o pratat med henne, det var så kul att höra att de mådde så bra, hoppas jag snart kan komma o hälsa på dem!
Denna blogg är ingen glädjespridare just nu, men så e det ibland men "det e roligt att leva för då får en si hur det går"!!
Så sant som det är sagt.
Ta hand om er o sänd mig en styrkekram eller två.
Sandra
Denna uppsatts skall vara likvärdig med en B-uppsatts, inget som varken jag eller S är direkt bekanta med, om vi hade varit det så kanske vi hade haft större insikt i vad vi gav oss in på när vi fattade beslutet om att skriva ett eget arbete. Då kanske vi valt nå´t annat alternativ....
Vår examinator har mailat ut direktiv som skall följas vid skrivandet, det var dem vi tittade närmare på idag och efter att ha tittat en stund så visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta, för ett ögonblick trodde jag faktiskt att S grät men hon skyllde på förkylning... sen skrattade vi hysteriskt åt eländet. Vad har vi gett oss in på?!
Ringde upp min bliviande kollega J som också skall ut o resa, mest för att få bekräftat att jag o S inte var helt tappade bakom en vagn och vi fick bekräftat att det var helt i sin ordning att få panik, det hade han o hans resesällskap också.
Vi skrev lite, mest för att inbilla oss själva att vi kommit igång, sen var jag tvungen att snöra på löpardojjerna o ge mig ut och springa för att återfå sans o balans.
Nu är jag just hemkommen från Yrsa, vi har bakat bröd - gott, nyttigt, mumsigt bröd, och gjort en liten insättning på "må bra kontot" - det behövde jag! Skrattat o fnissat mest hela tiden.
Tillråga på allt har jag insett justeringar i schemat som gör att jag inte alls kan vara hemma dagar med Engla som jag trodde :( det gör mig så ledsen och besviken så jag vill gråta, hade sett framemot en lite längre ledighet med henne, så himla tråkigt! Jaja, nu skall jag bara få ihop det praktiska och så kan jag gråta över det sen.
Fick i alla fall ringt Lina idag o pratat med henne, det var så kul att höra att de mådde så bra, hoppas jag snart kan komma o hälsa på dem!
Denna blogg är ingen glädjespridare just nu, men så e det ibland men "det e roligt att leva för då får en si hur det går"!!
Så sant som det är sagt.
Ta hand om er o sänd mig en styrkekram eller två.
Sandra
