Tänker mig själv sovande men finner mig sittande, vaken.

Förmågan avtar i takt med mörkret.

Känslan blir så påtaglig och tankarna så många.

Det blir så tydligt.

Snön faller utanför och jag undrar vart du är, vad du gör.

Saknas jag hos dig?

Jag trodde jag fann dig men det var inte du

Det var min egen förväntan.

Som att jag gått vilse i mig själv o förlorat mig på en väg som var rak.



2010-02-18