Då kör vi grand finale (hoppas jag innerligt) på denna förkylningsstafett, och det med (trumvirvel) öroninflammation! Och den stafettpinnen hoppas jag vi tappar och inte skickar vidare. Det är lillebror på Grönfinksvägen som gråter och jämrar sig över sitt onda öra. Stackars stackars. Och nu förtiden skall man bara vänta ut.... Så vi väntar ut och under tiden torkar vi tårar och försöker avleda uppmärksamheten från smärtan (tack gode Gud för plattan! Skall aldrig mer beklaga mig över dess existens).