Tar bilen till Båstad. Det är som att köra rätt in i en tavla. Sol, skog, höstlöv, hav. Det är så makalöst vackert. Kommer till Båstad. Till Bakfickan. Och möter Sara. Kanske var det 15 år sedan vi sågs. Fast när jag ser henne känns det som om hon kom direkt från skrivarlägret -97. Sara Sara Sara. En mer inspirerande och sprudlande människa har jag aldrig mött. Och då har jag turen att ha många sprudlande människor i mitt liv. Ett fantastiskt möte. En lunch som aldrig ville ta slut. Åker hem genom tavlan med ett enormt leende på läpparna och en glädje i bröstet. Tack Sara för idag.