Varför jag inte skrivit på ett tag? Jo för livet liksom kommer i mellan. Köksrenoveringen is still going och jag har börjat jobba. Den kombinationen är mastig. Min första vecka på jobbet var som att springa rätt in i en vägg. Chocken. Dag, natt natt, långkväll, långkväll. Turlaget känns kanon. Stationen känns jätte bra. Det har varit roliga pass och jag trivs. Men ändock. Chocken!! Det kommer ta sin lilla tid att landa, att hitta rutinerna, att anpassa sig. Shiftjobb+familj+sömnbrist så lyder formeln. Jag tror tid är svaret. Det faller på plats med tiden. Nu, denna veckan, jobbar jag endast två pass och har ledig helg. Det blir bra! Trots allt känns det gott att vara igång med jobbet.